Blod och våld - om komplexiteten i världspolitiken

Jag påstår mig inte kunna förstå världen eller mänsklighetens grymma natur. Världspolitiken ligger egentligen utanför min fattningsgrad. Så många variabler, i dåtid såsom i nutid, här likväl som där, perspektiv som ändras i detta nu, i detta här, beroende på vem som beskådar. I denna ickevitsvarta situation förväntas vi ta beslut och förstå händelseförlopp som krig, folkmord, kolonialism, stammotsättningar, terrorism, fundamentalism, svält, kapitalism, politik och religion. Det är inte görbart. Varje dag tar våra politiker politiska beslut som förvärrar situationen i världen. Goda beslut, onda beslut, välgrundade beslut,  förhastade beslut, goda intentioner, inte så goda intentioner. Och hela tiden dör människor.
Härom dagen började svenska vänner höra av sig oroat. En buss i nordöstra delen av Kenya, i en by nära somaliska gränsen, besköts och 28 kenyaner, de flesta lärare, avrättades när de inte kunde citera Koranen.
Al Shabab ställer sig bakom dådet.
Islamofobi är det enkla svaret. Jag läser det i svenska kommentarsfält och jag hör det i kenyanska matatus. Stäng moskéerna, skjut muslimerna.
Och missförstå mig rätt här. Jag är ingen religiös beivrare. Personer som tror sig besitta den enda sanna moralen,  varandes de enda goda, är sällan de goda. Läror som får oss att tro att vi står över andra är irrläror skapade för att göra världen enkel. Det är den inte.
Och därmed är inte svaret enkelt. I Somalia finns stammotsättningar, fattigdom, svält, postkoloniala issues, religionsmotsättningar, västerländsk inblandning, makthunger. Hur det bidrar till människors handlingar vet inte jag. Men det är inte enkelt. Och en stängd moské är inte lösningen.
Men detta sker i norra Kenya, över 80 mil härifrån. I en annan värld.
Jag bor i det sydvästra delen av landet. Där världen inte heller är enkel. Nära Rwanda, Uganda, Burundi och Kongo. Länder som i omgångar försökt lösa sina svårigheter medelst folkmord.
Så här handlar människor i desperation, inte i frid. Och jag må vara närmare än ni,  men Fort Europa står inte orört. Murarna krackelerar och en värld som aldrig varit enkel, som vi ständigt är med och skapar finns alltid nära oss.
Och det enkla kan aldrig vara lösningen.