Den utan synd kastar första stenen...

Den utan synd kastar första stenen... Uppenbarligen finns det många utan synd som är redo att kasta sten. Och ett rätt stort gäng med egna synder som behöver kamoufleras bakom andras synd också.
Det har varit en rätt mörk tid i Kenya medan jag varit hemma i Sverige.
En av landets tidningar publicerade en lista med namn och bild på några av landets HBTQ-personer. En del av dessa var aktiva i HBTQ-rörelsen men andra hade inte kommit ut varken till familj eller vänner och kanske särskilt inte till arbetsgivare, kollegor och grannar. Och rent oavsett garderobstatus var givetvis publiceringen av tämligen grumligt nyhetsvärde.

Vicepresidenten, en lite otrevlig man med ett imponerande eget glashus klart olämpligt att kasta sten i (brott mot mänskligheten som han står anklagad för vid tribunalen i Haag måste ju ändå klassas som ett värre brott än att ha sex?) uttalade sig i frågan och påpekade att "det inte finns rum för homosexuella och sådana där i Kenya". Han betonade det onaturliga i sådant beteende och hans pressekreterare tillade vänligt att sådant beteenden är synnerligen oafrikanskt. Nu är ju inte detta sant. Kenya har ett antal praktiker vad gäller sexuella förhållanden som inte direkt innefattar enbart man + kvinna; såsom månggifte, barnbrudar och vissa stammar där kvinnor lever tillsammans. Inte heller djursex bör väl betraktas som helt oafrikanskt om man ska lita på lokaltidningens rapportering... 

Det här med homosexualitet är ju dock lagligen förbjudet och även om konstitutionen är liberal och ger stora friheter till befolkningen och betonar mänskliga rättigheter, och även om man knappast har råd att betala homosexuellas vistelse i kenyanska fängelser under fjorton år så finns lagrummet att bestraffa homosexuella handlingar. Den lagen är ju dock allt annat än afrikansk utan baserad på den koloniala tidens moralmissionerande. 

Vid president Obamas nyliga besök i Kenya var frågan om same-sex marriages den mest fruktade. Och han tog faktiskt upp frågan. Betonade att man inte kan välja vilka mänskliga rättigheter man vill ha. Presidentens vältrimmade politikersvar blev att frågan är en politisk "icke-fråga" i Kenya idag. Rent politiskt är det ju sant. Politikerna bör ge fan i hur folk har det i sängen och arbeta för jämställdhet, minskad korruption, fattigdomshantering etc. Men för enskilda individer inom HBTQ-spektrumet är frågan i högsta grad en fråga om daglig överlevnad. För när min homosexuelle vän i bibliskt retorisk anda uppmanade folk på sin Facebookvägg att kasta första stenen var detta den sten som träffade hans ytterdörr i hemmet under natten. Uppenbarligen finns det folk som är utan skuld och utifrån denna lättnad kan kasta mycket tunga stenar...

Kärlek och respekt!

För många år sedan skrev Björn Afzelius följande textrad:

 Nej, politik är inget mode, ingen ball och trendig grej.
För dom flesta är det en livsnödvändighet.

Politik är verkligen jorden vi går på och luften vi andas. Men oftast är inte politik enkelt. Det finns många perspektiv och många variabler att ta ställning till för att bygga ett samhälle eller en värld som vi vill leva i.
I stora frågor som har med krig och död, landsgränser, brott mot mänskligheten, makt och pengar finns inga enkla svar. De fiender vi avskyr kan ersättas av nya ännu värre grupperingar. De som är på vår sida nu kan byta sida snart. Onda är goda och goda är onda. Väldigt lite vi gör i krigstid är rätt, men inte allt är fel. Men vi vet sällan vad som kommer att bli effekten av våra militära insatser. En inte särskilt klargörande satir kring ämnet kan ni finna här.
Det är i detta perspektiv som jag gillar EN politisk fråga mer än andra. Det är inte den viktigaste, men det är den enklaste. Den handlar om HBTQ-frågan. Rätten att få älska vem man vill och själv definiera vem man är. Kärlek är inte svårt. I en värld full av hat är kärlek verkligen inte svårt, och det är därför jag engagerar mig i frågan.
Så jag har tagit mig an två homosexuella unga pojkar som flytt Uganda.
I tidigare blogginlägg har jag lagt ut texten kring hur homosexuella behandlas där. Lokala medborgargarden har bildats för att hålla områden "rena och moraliskt oförkastliga"; d.v.s folk klår skiten ur människor som älskar fel kön.
Så jag har fått dessa två unga bögar på halsen. Det är inte alls glamour att gömma flyktingar. De är unga och osnutna. De är rastlösa och rädda och det är stora känslor som är svåra att hantera.
Vi har ägnat massa tid åt att försöka hitta en säker plats för dem att fly till där de tillåts få inresevisum och sedan kan söka asyl där deras läggning är accepterad. Sverige t.ex tillåter inte ens turism från Uganda eftersom risken är så hög att folk hoppar av när de väl kommit in i landet.

Men nu, alldeles nu, finns en möjlighet för dem att fly någonstans där de kan vara trygga.
Men vi behöver pengar till den flykten. En av pojkarnas resor är betald men den andra väntar fortfarande på att vi ska få ihop tillräckligt för att betala smugglarna. Tiden börjar rinna ut och människosmugglare är otåliga människor som är ganska läskiga att ha med att göra (även om de faktiskt BÅDE gör det för pengar OCH för att de önskar det bästa för sina landsmän).
Så nu god vänner, om ni inte tidigare gett oss en hjälpande hand, nu behöver vi göra ett sista insamlingsryck för att hjälpa dessa pojkar.

Ni kan donera via:

• Swish: 0733105739
• SEB bank: 5624 (clearing) 34 766 50.
• PayPal med användarnamnet: hanna.anderberg@gmail.com

Använd "V och R" som meddelande.

Vi är hjärtligt tacksamma för varje bidrag ni kan ge. Innan månaden är slut behöver vi få ihop pengarna eftersom resan annars brinner inne.
Vi hoppas på er!
Kärlek och respekt! 

PS. Oj då, det där lilla broderiet ovan var ju inte riktat till er, utan till Ugandas president. Och alla andra bigotta politiker i världen som hittar syndabockar av härligt avgränsat slag så att de slipper få folkets fokus på att de inte gör ett skit för att förbättra sina medborgares livssituation utan istället ägnar sin regeringstid åt att roffa åt sig så mycket de bara kan...

HBTQ i mörkaste Afrika

Idag ska vi prata om mänskliga rättigheter och mörkaste Afrika. Igen.
Jag pratar inte om Kenya som faktiskt framstår som ett väldigt modernt och tolerant land i dessa sammanhang. Jag pratar inte heller om Kamerun där man kan få ett långt fängelsestraff av att beställa Baileys på krogen om man är man, bara för att det ju så tydligt signalerar hur djävla omanlig och gay man är. Jag pratar om Uganda, The Pearl of Africa. The ever green country av djupaste mörkermakt. Det här är det mörka Afrika där mänskligheten valt de mörkaste vägar. Ett land där de kristna helt har glömt kärleksbudskapet. Där man bränner och skjuter, torterar,  misshandlar och stöter ut homosexuella.
I kristendomens namn.
Det var ju lite på tapeten i världspressen ett tag, när presidenten skrev under ett lagförslag som gav livstids fängelse för homosexualitet. Också att vara vän med en homosexuell samt otyg som kortkortkjolar blev straffbart i samma veva. Nu blev det nåt juridiskt misstag i samband med att lagen antogs så förslaget har återkallats i väntan på att saker ska gå "rätt" till.
Det, mina vänner,  innebär inte att Ugandas homosexuella dansar hand i hand på gatorna. Situationen är helt vedervärdig fortfarande. HBTQ-folk flyr fortfarande landet i hopp om att få leva öppet någonstans i världen. Glöm inte det.
För jag kommer att återkomma till detta igen, och igen.
Och slutligen räcker det inte med att ta ställning utan man måste faktiskt hjälpa människor.

Och till support för vänner jag har i Uganda vill jag avsluta med Eddy Kenzo's härliga video, med budskapet: "Jag bryr mig inte om lagar, man måste leva livet".

Kärlek och respekt till er alla!