Moi University - hur ett företag inte ska skötas!

Vi börjar andra terminen på logopedprogrammet med besök från svenska universitetskollegor. Innan de kommer hit får jag frågor tillskickat per mail.
- Finns DVD? Kan vi streama film? Vilken kurslitteratur har studenterna tillgång till?
Jag svarar att jag ska försöka fixa en lokal med elektricitet. Det finns ingen WIFI i universitetets byggnad och vi har ingen kurslitteratur.
Nu är kollegorna här. Denna morgon när de kom till universitetet var lokalerna låsta. Universitetet har inte betalt sin hyra. De har inte betalt hyran för sin filial i Nakuru heller. Och varken jag eller kollegorna har fått lön denna månaden.
Och på campusarna i stan protesterar studenterna. Bränner lite, slår på byggnaderna med pinnar och kräver att:
# få handledare som godkänner deras praktik (fast handledarna får inte några resepengar för att göra det)
# få föreläsare till sina kurser (men de deltidsanställda lärarna har inte fått några löner på mycket länge)
# få ut sina högskolepoäng (Fast lärarna har tagit tentorna till gisslan för att få ut sina löner).
I måndags barrikaderades jag i universitetets administrationsbyggnad medan studenterna stod utanför och skrek. Idag har polisen varit på campus och försökt reda i demonstrationerna.
Och våra internationella kollegor? Jodå, de mår bra. De fick ta med sig studenterna hem till mitt köksbord och vi fick snabbinviga mitt hus som Moi University Elgon View Campus.
Någon el ville sig inte riktigt idag så kollegorna fick improvisera föreläsandet utan dator och ljudfiler och medtagna högtalare.
Och de där första mailen med frågor ler de en smula åt just nu...

Upprörda studenter, tårgas och uppror.

Det finns upprörda studenter. Och så finns det upprörda studenter.
Det finns de kränkta svenska, de som åker till fjällen under obligatoriska moment och kräver att bli behandlade som kollegor. De som fick mig att fara till Afrika och göra nåt vettigt istället för att vara en ouppskattad skitföreläsare som bara vill sätta dit studenter.
Och så finns det upprörda kenyanska studenter. De som tar prefekten som gisslan när de inte får ut sina praktikersättningar och låser in sig med honom i ett rum och vägrar släppa in universitetets säkerhetsvakter förrän de har checkarna i sin hand.
Eller när de kapar bussen under en fältstudie för att de inte fått valuta för sina universitetsavgifter.
Eller som i helgen när en student hittades brutalt mördad och gruppvåldtagen och studenterna helt resolut valde att tvinga polisbilar av vägen och tända eld på dem. Det kan ni läsa mer om här.
Och när elen stängs av i studentbostäder sätter man helt enkelt eld på dem.
På ett campus förstör de bilar eftersom en student körts ihjäl. De har också uppmanat till upplopp mot sjukhuset där han dog. Någonstans tycks studenternas förmåga till orsakverkanförståelse lite bristfällig.
Jag säger inte att studenter inte har någon rätt att kräva saker. På svenska universitet finns sexistiska professorer med osmakliga maktfullkomliga sexuella relationer med sina studenter där en liten timme instängd i bastun och en saltscrub av snorren inte hade varit så dumt.
Och det där med att stänga in sig i ett rum med prefekten kan jag ju ångra att jag inte kom på när de vägrade betala ut min lön här vid universitetet under tre månader eftersom min kontraktförlängning inte registrerats.
Men stenkastning, tårgas och upplopp känner jag är lite bortom min syn på studentfacket roll i universitetslivet. Om du nu inte håller med, så se åtminstone till att läsa i universitetets studenttidning om hur man överlever studentupplopp.
Och som en kollega påpekade och tillade efter att ha läst studenternas text:
- Don't forget to bring matches! You need matches for bonfires, without bonfires no great riots!!!