Kenya är ett fantastiskt vackert land; från öken i norr till bergslandskap i söder, vita stränder i öst och regnskog i väst. Däremellan savann, odlingslandskap, théplantager, byar, kåkstäder och städer. Även ute i ingenstans finns små byskolor, kyrkor i alla gudsinriktningar, små plåtskjul som säljer Coca Cola och mobiltelefontimmar och överallt är det damm, damm och åter damm.
I bebodda områden vinglar fyllon bland åsnor och fårhjodar med små fåraherdar i 5-10-årsåldern. Folk bär en massa; vedpinnar, vatten, barn och bananer; ofta på huvudet, varför bär vi inte saker på huvudet i västvärlden?
I icke bebodda områden ser landet mer genuint ut som i National Geographic: Klassiskt formade acaciaträd, torka och röd jord, och så en och annan zebra eller babian som ger lite wildlife åt tillvaron.
Till detta sträcker sig stora, sagolika nationalparker med fascinerande djur och landskap av närmast mytisk karaktär. Vi far på helgsafaris och låter kameran fånga nya djur varje gång. Och det är en nästan berusande känsla!!!
Och även om Sverige också är vackert i alla sina skrudar; vinter som sommar, vår som höst, så är dettta något helt annat, något så mycket mer ovardag.
Det är en oerhörd ynnest att få vara här och uppleva detta. Det finns nåt oerhört lugnande i denna ickevardag, Så mycket lättare att finna mindfullness genom nya ögon i nya världar.
Och jag njuter av det.
Kanske är det detta som är lycka.
Fint, jag hoppas vi ska kunna komma och hälsa på i mitten av juni! Jag och ungarna.
SvaraRaderaDu skriver fantastiskt bra, Janna! Känns nästan som om jag är där.
SvaraRadera