Politik är verkligen jorden vi går på och luften vi andas. Men oftast är inte politik enkelt. Det finns många perspektiv och många variabler att ta ställning till för att bygga ett samhälle eller en värld som vi vill leva i.Nej, politik är inget mode, ingenball och trendig grej.
För dom flesta är det en livsnödvändighet.
I stora frågor som har med krig och död, landsgränser, brott mot mänskligheten, makt och pengar finns inga enkla svar. De fiender vi avskyr kan ersättas av nya ännu värre grupperingar. De som är på vår sida nu kan byta sida snart. Onda är goda och goda är onda. Väldigt lite vi gör i krigstid är rätt, men inte allt är fel. Men vi vet sällan vad som kommer att bli effekten av våra militära insatser. En inte särskilt klargörande satir kring ämnet kan ni finna här.
Det är i detta perspektiv som jag gillar EN politisk fråga mer än andra. Det är inte den viktigaste, men det är den enklaste. Den handlar om HBTQ-frågan. Rätten att få älska vem man vill och själv definiera vem man är. Kärlek är inte svårt. I en värld full av hat är kärlek verkligen inte svårt, och det är därför jag engagerar mig i frågan.
Så jag har tagit mig an två homosexuella unga pojkar som flytt Uganda.
I tidigare blogginlägg har jag lagt ut texten kring hur homosexuella behandlas där. Lokala medborgargarden har bildats för att hålla områden "rena och moraliskt oförkastliga"; d.v.s folk klår skiten ur människor som älskar fel kön.
Så jag har fått dessa två unga bögar på halsen. Det är inte alls glamour att gömma flyktingar. De är unga och osnutna. De är rastlösa och rädda och det är stora känslor som är svåra att hantera.
Vi har ägnat massa tid åt att försöka hitta en säker plats för dem att fly till där de tillåts få inresevisum och sedan kan söka asyl där deras läggning är accepterad. Sverige t.ex tillåter inte ens turism från Uganda eftersom risken är så hög att folk hoppar av när de väl kommit in i landet.
Men nu, alldeles nu, finns en möjlighet för dem att fly någonstans där de kan vara trygga.
Men vi behöver pengar till den flykten. En av pojkarnas resor är betald men den andra väntar fortfarande på att vi ska få ihop tillräckligt för att betala smugglarna. Tiden börjar rinna ut och människosmugglare är otåliga människor som är ganska läskiga att ha med att göra (även om de faktiskt BÅDE gör det för pengar OCH för att de önskar det bästa för sina landsmän).
Så nu god vänner, om ni inte tidigare gett oss en hjälpande hand, nu behöver vi göra ett sista insamlingsryck för att hjälpa dessa pojkar.
Ni kan donera via:
- Swish: 0733105739
- SEB bank: 5624 (clearing) 34 766 50.
- PayPal med användarnamnet: hanna.anderberg@gmail.com
Vi är hjärtligt tacksamma för varje bidrag ni kan ge. Innan månaden är slut behöver vi få ihop pengarna eftersom resan annars brinner inne.
Vi hoppas på er!
Kärlek och respekt!
PS. Oj då, det där lilla broderiet ovan var ju inte riktat till er, utan till Ugandas president. Och alla andra bigotta politiker i världen som hittar syndabockar av härligt avgränsat slag så att de slipper få folkets fokus på att de inte gör ett skit för att förbättra sina medborgares livssituation utan istället ägnar sin regeringstid åt att roffa åt sig så mycket de bara kan...
