Logopedprogramsplanering

Men Logopedprogrammet då, undrar vän av ordning? Här åker människan till Kenya för att göra stordåd i logopedins namn och sedan hör man inte ens ett othorhinolaryngologiskt knyst från henne? Ja ni. Jag önskar jag kunde säga att det går finfint men sannast är att det går trögtrögt.
Jag är inget organisatoriskt geni och när varje dokument kräver telefonsamtal och artighetsfraser och hitta rätt person och leta rätt på nån som har utskrifträtt och andra bökigheter då blir saker tungjobbat.
Som utbildningsplanen som jag håller på att fixa till: Ingenstans kan någon säga hur många poäng en termin ska bestå i, om det finns institutionskrav på kurser som måste ingå i masterprogram, om hur lång eller kort en kurs måste/får vara, etc. Olika människor ger olika besked och papper man får tag på som ger en del svar är odaterade och ingen vet var datorfilen till det finns så om man vill ha med text därifrån får man skriva av. Har försökt att OCR-scanna men papprena är tummade och smutsiga och nötta.
Vilket inte är märkligt med tanke på universitetets arkivsystem (se bild).
Men jag har pratat med folk och suttit i möten och knepat och knåpat för att kompromissa mellan önskemål och krav och slutligen fått ihop ett förslag som ska ut på remiss till kliniker och avdelningsfolk för att sedan boka tid med Senaten (institutionsstyrelsen?) som fattar alla beslut. Min förhoppning är att vi ska få klartecken att köra till hösten. Men det är nog lite naivt...

Nedräkning inför Kenyaresan pågår - saba sita tano

Ibland måste man ta tag i sitt liv och göra något som gör skillnad. Få sig en livselexir-kur. Vi skaffar oss den på olika sätt. Vem är jag att döma vilka former era kurer tar?
Vår kur består av en resa till Kenya där vi ska bo med hela familjen i Eldoret i ett år.
Jag ska vara med i uppstarten av landets första logopedutbildning vid Moi University. Mer vet jag inte. Jag har ett anställningskontrakt. Men inget visum eller arbetstillstånd ännu. Vi har ett tillfälligt boende ordnat, men ingen skola åt barnen. Vi har varit på biblioteket och fixat så vi kan låna e-böcker under året så att stordottern får läsa. Swahiliboken får gärna komma med posten innan vi åker. Vi har inte packat ännu, men vi har skaffat resväskor från Myrorna. Maken har tusen planer, som alla behöver finansieras. Lilldottern hänger med på ett bananskal. Hela sommaren har varit en crash course i det som på swahili kallas "hakuna matata" - inga bekymmer, nemas problemas. Planering, African Style.
Idag är det en vecka kvar tills vi åker.