Gulab Lochab Academy - Kenyansk skola the Indian way

Så var det dags igen. För nästan exakt två år sedan åkte vi runt och besökte skolor i Eldoret.
Och då som nu kändes just skolvalet som det väsentligaste för att kunna leva här. Jag tror att jag skulle kunna bo nästan var som helst i världen så länge jag har internetaccess. Men med barnen är det annorlunda. Man vill dem ju det bästa även om man är en mamma som flaxar runt i världen och har sig. Och i skolan har de sina sociala och intellektuella liv så den är verkligen topp-prioritet.
Men i Eldoret finns inga internationella skolor.
Så nu har vi sökt in till den indiska skolan i stan: Gulab Lochab Academy.
Den indiska befolkningen i Kenya har bott här i århundranden. De tillhör i hög grad den välbärgade medelklassen och äger många av affärerna och företagen i landet. De är välutbildade och studieinriktade. Deras skola arbetar enligt brittisk läroplan, har rena, fina och fräscha lokaler med bibliotek, datorsal och pool och de använder moderna läroböcker. Och i förra veckan fick stordotra göra inträdesprov till den skolan i form av ett mattetest och ett engelsktest och idag kom resultatet.
...
Vi var urnervösa. Mycket av dotras välmående bygger på hennes skolgång här och hon har hängt upp mycket av sin ångest inför flytten hit på om hon kommer in på den här skolan eller ej. Först gjorde hon slutprovet i engelska för 2:a klass för att komma in i 3:e klass. Det provet klarade hon finfint och fick ett B. Men hemma skulle hon börjat i 5:e klass och vi vill att hon ska gå med sina årskamrater så då fick hon också göra slutprovet i engelska och i matte för 3:e klass. Fjärde klass motsvarar ungefärligen klass 5 i Sverige. Idag kom domen.
Hon har varken börjat med multiplikation av hundratal eller division och ord som "tallymarks" gjorde att hon hade svårt att svara på frågor som rent matematiskt faktiskt var väldigt enkla. Ändå klarade hon matteprovet utmärkt (över 60%). Engelskprovet var jag dock särskilt imponerad av. Där hade hon läst långa texter och svarat på läsförståelsefrågor. Läsforståelsen var utan anmärkning. Men hon gjorde vad skolan betraktade som "serious spelling errors" i form av tre typer av stavfel: Felstavning av ordet 'because' som 'becose' på fyra ställen i texten; olika typer av felstavningar av negationkontraktioner, såsom doesn't som 'doesnet', shouldn't som 'shouldnet' etc samt that som 'tat'.
Dessutom var hennes handstil underkänd. Sådant fader sådan dotter.
Då hon är en svensk 10-åring som bott ett halvår i Kenya förut och på så sätt lärt sig engelska är jag hyperimponerad.
OCH...
Hon kom in!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så nu har vi köpt skoluniform med slips, betalat skolavgifter, hört oss för vad gäller skolbussar och extraundervisning och dreglat över den indiska skolmatsedeln!

Dessutom erbjuder skolan skolklubbar i "scouting, sports, martial arts, wild life, cookery, computers & science", med mera så nog kommer hon att kunna roa sig och få mycket vänner.
Vi är supernöjda och en liten tyngd från den oroliga moderns axlar har fallit. Liksom klumpen i dotras svalg minskat.
Nu finns energi att ta tag i nya saker, såsom att få ett logopedprogram att komma igång.
Jag vill minnas att det var något i den stilen som var orsaken till att vi var här?

Success through education som Gulab Lochab Academy's motto lyder! 

 

Ekvatorial eldmålning

Det finns fenomen som uppkommer då man bor vid ekvatorn som man inte riktigt hade förstått, eller som man kanske intellektuellt förstått men som är väldigt speciellt att förhålla sig till.
Ett av dem fenomenen är som jag tidigare beskrivit att här saknas klara årstider; Att växterna liksom aldrig tar riktig vila och att det aldrig riktigt blir den där växtexplosionen av vår som vi svenskar älskar.
Ett annat fenomen är att månen liksom halkat på sniskan så att månskäran ligger som en skål istället för den där Gubben i månen vi är van vid.
Det sista fenomenet är solens regelbundna upp och ner-tider. Klockan 7 på morgonen blir det ljust, klockan 7 på kvällen blir det mörkt. Gammal hederlig swahili-time bygger helt på det fenomenet och kl 7 heter helt enkelt kl 1.; den första ljustimmen, osv. Att vi i Sverige har det så ljust om kvällarna gör att vi kan vara ute mycket mer kvällstid. I vardagligt kenyanskt liv lugnar det ner sig om kvällen och man drar sig inåt, både p.g.a mörkret och för att kontrasten mellan dagstemperaturen och kvällstemperaturen är så stor att man ofta fryser framåt kvällen.
Hur roar man sig då kvällstid?

Jo, igår kväll beslutade vi oss för att leka med eld i mörkret och eldmåla!!
Det är faktiskt superenkelt, ursnyggt och inte lite coolt!

Gör nån slags hållare, t.ex av lite grövre ståltråd, en pinne eller rullad aluminiumfolie. Den ska fungera som pensel. Ta en bit stålull på typ 1.5 dm och sära lite på fibrerna så syre kommer åt att underhålla elden. Fäst stålullen i din hållare. Gå utomhus någonstans där det är mörkt. Det behöver inte vara totalsvart, men ju mörkare desto coolare. Rikta kameran med c:a 15 sek slutartid mot eldmålaren. Tänd stålullen. Måla.
Tänk på att bilden blir finast om man inte korsar sina egna linjer. Skaka lite på pinnen så blir det mycket snyggt "eldregn".
Lycka till!

Den utan synd kastar första stenen...

Den utan synd kastar första stenen... Uppenbarligen finns det många utan synd som är redo att kasta sten. Och ett rätt stort gäng med egna synder som behöver kamoufleras bakom andras synd också.
Det har varit en rätt mörk tid i Kenya medan jag varit hemma i Sverige.
En av landets tidningar publicerade en lista med namn och bild på några av landets HBTQ-personer. En del av dessa var aktiva i HBTQ-rörelsen men andra hade inte kommit ut varken till familj eller vänner och kanske särskilt inte till arbetsgivare, kollegor och grannar. Och rent oavsett garderobstatus var givetvis publiceringen av tämligen grumligt nyhetsvärde.

Vicepresidenten, en lite otrevlig man med ett imponerande eget glashus klart olämpligt att kasta sten i (brott mot mänskligheten som han står anklagad för vid tribunalen i Haag måste ju ändå klassas som ett värre brott än att ha sex?) uttalade sig i frågan och påpekade att "det inte finns rum för homosexuella och sådana där i Kenya". Han betonade det onaturliga i sådant beteende och hans pressekreterare tillade vänligt att sådant beteenden är synnerligen oafrikanskt. Nu är ju inte detta sant. Kenya har ett antal praktiker vad gäller sexuella förhållanden som inte direkt innefattar enbart man + kvinna; såsom månggifte, barnbrudar och vissa stammar där kvinnor lever tillsammans. Inte heller djursex bör väl betraktas som helt oafrikanskt om man ska lita på lokaltidningens rapportering... 

Det här med homosexualitet är ju dock lagligen förbjudet och även om konstitutionen är liberal och ger stora friheter till befolkningen och betonar mänskliga rättigheter, och även om man knappast har råd att betala homosexuellas vistelse i kenyanska fängelser under fjorton år så finns lagrummet att bestraffa homosexuella handlingar. Den lagen är ju dock allt annat än afrikansk utan baserad på den koloniala tidens moralmissionerande. 

Vid president Obamas nyliga besök i Kenya var frågan om same-sex marriages den mest fruktade. Och han tog faktiskt upp frågan. Betonade att man inte kan välja vilka mänskliga rättigheter man vill ha. Presidentens vältrimmade politikersvar blev att frågan är en politisk "icke-fråga" i Kenya idag. Rent politiskt är det ju sant. Politikerna bör ge fan i hur folk har det i sängen och arbeta för jämställdhet, minskad korruption, fattigdomshantering etc. Men för enskilda individer inom HBTQ-spektrumet är frågan i högsta grad en fråga om daglig överlevnad. För när min homosexuelle vän i bibliskt retorisk anda uppmanade folk på sin Facebookvägg att kasta första stenen var detta den sten som träffade hans ytterdörr i hemmet under natten. Uppenbarligen finns det folk som är utan skuld och utifrån denna lättnad kan kasta mycket tunga stenar...

Master of Science in Speech and Language Pathology at Moi University

 

DO YOU WANT TO BE A
KENYAN PIONEER??

Do you want to be among the first in Kenya to graduate with a multidisciplinary Master of Science in Speech and Language Pathology with a broad competence for assessing, treating and researching areas within the speech and language pathology field?
Now there is a unique chance to be in the first class of master students at Moi University that gets an in depth knowledge about disordered speech, language, hearing, reading and writing, voice and swallowing processes.

WE WANT YOU!!!

We want candidates with a passion for communication and everyone’s right to express themselves. You have an undergraduate background within speech pathology, linguistics, English, education, special education, occupational therapy or physiotherapy. We also welcome international applicants.

The programme will be a full time commitment, undertaken in two calendar years distributed into four semesters. Semester one and two shall be offered by course work, semester three by clinical practicum and semester four by research project.

Fee Year 1: 200,000 KSh
Fee Year 2: 212,000 KSh

More info can be found here: http://tiny.cc/h06ttx

Admission forms could be found here:
https://www.mu.ac.ke/images/downloads/psspapplicationforms.pdf

Contacts:
Professor Kembo Sure 0707 295394 or
International Coordinator Janna Aanstoot 0704 815838
DEAN School of Arts and Social Science Peter Simatei 053 4093

 

Resa som privilegium

Jag tror inte jag insett exakt HUR privilegierade vi är i Sverige. Eller snarare att vårt privilegium kostar andras.

Det kanske kommer som en överraskning för privilegierade européer, men alla afrikaner vill verkligen inte flytta till Europa och leva som arbetslösa andra klassens medborgare. En del är faktiskt djävligt nöjda med att leva i ett sammanhang där de trivs, har vänner, familj, jobb och livsglädje. Trots det finns det de som vill resa, se världen, möta människor från andra länder och kulturer och bara uppleva annat precis som vem som helst av oss andra. Det var därför det kom som en fullkomligt total överraskning för mig att den svenska ambassaden avslog min kenyanska väns visumansökan den här sommaren. Vi hade planerat en sommar i Sverige tillsammans och jag skulle återgälda all den gästfrihet han visat mig i Kenya genom att gå på svenskt prinsbröllop, skåda runstenar och gå på barockopera. Därför blev jag synnerligen generad då svenska ambassaden avslår hans visumansökan med att "han är ung och singel". Som om det vore ett brott. Som om det riktiga brottet; att han är svart och afrikan, inte lyser igenom det avslaget med neonbokstäver.
Pinsamt!  Pinsamt, är det!
Tänk om svenska tonåringar som vill gå igenom den svenska initieringsriten "jorden-runt-resa" skulle få ett nej på sina visumansökningar för att de är unga och singlar och kanske råkar hitta sig själva och kärleken på vägen, förälskar sig i Sydney eller filippinska djungeln eller Sydamerikas välbyggda grabbar? Vilket ypperligt privilegierat utrop av indignation vi skulle låta komma ur oss?! Inte resa?  Resa som är en sån mänsklig rättighet!?
Den som trodde vi levde i en jämlik värld där alla medborgare är lika mycket värda?
HA! Kliv ner från den privilegierade tronen och strosa bland de andra medborgarna ett tag. Det kan hända att du välkomnas med värme.

Känsliga läsare varnas! Diagnos Africana.

Nog är jag ödmjukare än att jag tror att jag provat på alla de exotiska sjukdomar Afrika har att bjuda. Hittills har jag inte haft en enda släng av dengefeber, dysenteri, TBC eller ebola. Jag testar också negativt för HIV. Men vanlig salmonella, malaria och tyfoidfeber: Kenyas motsvarighet till svensk vinterkräksjuka, förkylningsvirus och maginfluensa, det har jag förstås betat av. Men nog var det ändå nåt som saknades i mina sjukdomserfarenheter?
Ja just ja: binnikemask!! En flera meter lång djävla varelse som bor i ens kropp och knoppar av massa små alienmaskar av sin svans: små helt funktionella små minimaskar som kan reproducera sig, ta en kvällspromenad och lägga ägg lite här och där i kroppen. Om man har otur i inre organ, lymfkörtlar och hjärna och, om man har tur, i analöppningen...
Tur, för att då får man symptom som gör att man söker läkarvård innan man får inkapslade cystor av maskar på olämpliga ställen i kroppen.
Så nu har de utrett på infektionskliniken om jag som resesällskap från Kenya fick med mig den "obeväpnade" nötkreaturvarianten, Taenia saginata, som är ofarlig och håller sig i tarmen och medicineras bort med en engångsdos potent maskmedel,  eller den elaka "beväpnade" fläskvarianten, Taenia solium,  som går igenom tarmväggen och söker gosigare boplatser. Det är inte utan att man, mitt i sitt äckel, med viss lättnad tog emot beskedet att provsvaren visade att jag hade den snälla varianten.

Nationalitet och svenskhet

Vad är det att vara svensk?
Vad är det som är unikt svenskt och gör oss till det vi är, skiljer oss från andra?
Ingenting är ju det enkla svaret. Det finns ju ingen egenskap, inget beteende, ingen tanke, åsikt eller fysisk detalj som vi delar med alla andra svenskar.
Med det sagt kommer denna text ändå att handla om svenskhet. Svenskhet utifrån mitt brokiga och vinklade perspektiv, Svenskhet sedd med halvblodsådror och exilkropp och en alldeles stabil svensk identitet med rötter i mina fötter.
För jag har ju aldrig och alltid varit svensk. Aldrig passat in och alltid varit självklart hemma.
Så lever man på annan plats ett tag, känner vad man saknar och vad som betyder nåt; bygger en stilistisk karikatyr av vad man är och vad andra inte är.
Jag tror det här är min silhuettversion av svenskhet, i sin basalaste form.
1. Årstider. Jag hade ingen aning om att jag som människa är så grundligt präglad av de svenska årstiderna. Att man kan sakna den där vårlängtan, att det finns en rikedom i att uppskatta sommarens korthet, att det kan finnas en trygghet i höstens skördande och förberedelse inför vintern, att t.o.m den cykliska depressionen förvirrat undrar om det är dags nu? Och så vinterns vila och behovet av den där långa julförberedelsen för att orka. Det finns någon slags rofylldhet i att året inte upprepar sig varje dag utan ständigt är i förändring.
2. Firandet. Vad fantastiskt bra vi är på att fira! Att lyfta vardagen och inte bara sega på. Att fira födelsedagar och namnsdagar. Ja, att även baka en tårta om det finns nåt annat särskilt att fira. Att fredagsmysa eller lördagsgodismumsa och lyfta helgen ur gråträsket. Att ta i från tårna under storhelger och ha speciella dagar för våfflor och kanelbullar, semlor och kräftor. Även med små medel kan man glädja sig en annars helt vanlig dag.
3. Maten. Jag har aldrig varit någon fan av svensk mat. Men det vi svenskar gör oavsett vilken mat vi gillar är att vi uppskattar mat, längtar efter mat, lagar mat, pratar om mat, bloggar om mat, varierar vår mat, Instagrammar vår mat, bjuder hem våra vänner att äta med oss, Det här är nog det som skiljer mig mest från den genomsnittliga kenyanen; att jag bryr mig om vad jag äter, att jag vill att det ska smaka gott, att jag saknar mat, att jag vill att vi inte äter samma sak varje dag. Och jag vet att många här i Kenya växt upp i extrem fattigdom men t.o.m en enkel kryddning kan förändra smak om man intresserar sig för det.
4. Anslagstavlan. I brist på annan term beskriver jag detta som vårt arv från socialdemokratin. Den består av nåt slags säkerhetstänk i ryggraden baserat på statlig propaganda. Vi vet att vårt huvud knäcks som ett ägg utan hjälm, vi vet att vi ska hålla landet rent (det gör liksom ont i själen när man slänger skräp i naturen), vi vet att de flesta som dör på sjön faller över bord från små båtar i lugna vatten och att många av dem druckit alkohol och saknar flytväst, vi äter med kostcirkeln i åtanke (antingen genom att anpassa vår diet efter den eller ha ångest för att vi inte följer den) och vi kan vår sexualkunskap och använder kondom.
5. Mänskliga rättigheter. Fortfarande trots tappra nerrivningsförsök av den sociala välfärden, trots att 13% av Sveriges befolkning vill stänga våra gränser och tycks ogilla människor som inte är som de själva, så står Sverige fortfarande för, i mina så väl som i många jag möters ögon, en liberal hållning till människor och deras lika värde. Jag uppskattar de svenskar som ser med öppenhet på människor med varierande bakgrund, etisk tillhörighet, sexuell läggning, funktionshinder, kön, ålder, politisk åsikt eller livsåskådning.
Nej jag tror inte att det är unikt svenskt, nej jag är sorgligt medveten om att inte alla svenskar är sådana, men inte minst i exil uppskattar jag att jag är medborgare i ett land där en sådan människosyn är tillåten och det finns många som delar min uppfattning och åsikter.

Ni kommer inte att höra mig hålla nationalistiska tal. Jag tror inte att nationaliteter är definierbara eller möjliga att rangordna. Men jag tror vi skapar vår egna version av vår egen nationalitet tillsammans med andra i kontexter och i mötet med nya världar. Jag tror den identiteten är ständigt i förändring och består av rätt fundamentala drag som en liberal människosyn, vid sidan av rätt ytliga egenskaper som matglädje och ett sinne för säkerhetstänk.
Och jag tror också att vi väljer hur rigida vi ska vara i vårt sätt att förhålla oss till det vi är och det andra är.