Nationalitet och svenskhet

Vad är det att vara svensk?
Vad är det som är unikt svenskt och gör oss till det vi är, skiljer oss från andra?
Ingenting är ju det enkla svaret. Det finns ju ingen egenskap, inget beteende, ingen tanke, åsikt eller fysisk detalj som vi delar med alla andra svenskar.
Med det sagt kommer denna text ändå att handla om svenskhet. Svenskhet utifrån mitt brokiga och vinklade perspektiv, Svenskhet sedd med halvblodsådror och exilkropp och en alldeles stabil svensk identitet med rötter i mina fötter.
För jag har ju aldrig och alltid varit svensk. Aldrig passat in och alltid varit självklart hemma.
Så lever man på annan plats ett tag, känner vad man saknar och vad som betyder nåt; bygger en stilistisk karikatyr av vad man är och vad andra inte är.
Jag tror det här är min silhuettversion av svenskhet, i sin basalaste form.
1. Årstider. Jag hade ingen aning om att jag som människa är så grundligt präglad av de svenska årstiderna. Att man kan sakna den där vårlängtan, att det finns en rikedom i att uppskatta sommarens korthet, att det kan finnas en trygghet i höstens skördande och förberedelse inför vintern, att t.o.m den cykliska depressionen förvirrat undrar om det är dags nu? Och så vinterns vila och behovet av den där långa julförberedelsen för att orka. Det finns någon slags rofylldhet i att året inte upprepar sig varje dag utan ständigt är i förändring.
2. Firandet. Vad fantastiskt bra vi är på att fira! Att lyfta vardagen och inte bara sega på. Att fira födelsedagar och namnsdagar. Ja, att även baka en tårta om det finns nåt annat särskilt att fira. Att fredagsmysa eller lördagsgodismumsa och lyfta helgen ur gråträsket. Att ta i från tårna under storhelger och ha speciella dagar för våfflor och kanelbullar, semlor och kräftor. Även med små medel kan man glädja sig en annars helt vanlig dag.
3. Maten. Jag har aldrig varit någon fan av svensk mat. Men det vi svenskar gör oavsett vilken mat vi gillar är att vi uppskattar mat, längtar efter mat, lagar mat, pratar om mat, bloggar om mat, varierar vår mat, Instagrammar vår mat, bjuder hem våra vänner att äta med oss, Det här är nog det som skiljer mig mest från den genomsnittliga kenyanen; att jag bryr mig om vad jag äter, att jag vill att det ska smaka gott, att jag saknar mat, att jag vill att vi inte äter samma sak varje dag. Och jag vet att många här i Kenya växt upp i extrem fattigdom men t.o.m en enkel kryddning kan förändra smak om man intresserar sig för det.
4. Anslagstavlan. I brist på annan term beskriver jag detta som vårt arv från socialdemokratin. Den består av nåt slags säkerhetstänk i ryggraden baserat på statlig propaganda. Vi vet att vårt huvud knäcks som ett ägg utan hjälm, vi vet att vi ska hålla landet rent (det gör liksom ont i själen när man slänger skräp i naturen), vi vet att de flesta som dör på sjön faller över bord från små båtar i lugna vatten och att många av dem druckit alkohol och saknar flytväst, vi äter med kostcirkeln i åtanke (antingen genom att anpassa vår diet efter den eller ha ångest för att vi inte följer den) och vi kan vår sexualkunskap och använder kondom.
5. Mänskliga rättigheter. Fortfarande trots tappra nerrivningsförsök av den sociala välfärden, trots att 13% av Sveriges befolkning vill stänga våra gränser och tycks ogilla människor som inte är som de själva, så står Sverige fortfarande för, i mina så väl som i många jag möters ögon, en liberal hållning till människor och deras lika värde. Jag uppskattar de svenskar som ser med öppenhet på människor med varierande bakgrund, etisk tillhörighet, sexuell läggning, funktionshinder, kön, ålder, politisk åsikt eller livsåskådning.
Nej jag tror inte att det är unikt svenskt, nej jag är sorgligt medveten om att inte alla svenskar är sådana, men inte minst i exil uppskattar jag att jag är medborgare i ett land där en sådan människosyn är tillåten och det finns många som delar min uppfattning och åsikter.

Ni kommer inte att höra mig hålla nationalistiska tal. Jag tror inte att nationaliteter är definierbara eller möjliga att rangordna. Men jag tror vi skapar vår egna version av vår egen nationalitet tillsammans med andra i kontexter och i mötet med nya världar. Jag tror den identiteten är ständigt i förändring och består av rätt fundamentala drag som en liberal människosyn, vid sidan av rätt ytliga egenskaper som matglädje och ett sinne för säkerhetstänk.
Och jag tror också att vi väljer hur rigida vi ska vara i vårt sätt att förhålla oss till det vi är och det andra är.