Jag tror inte jag insett exakt HUR privilegierade vi är i Sverige. Eller snarare att vårt privilegium kostar andras.
Det kanske kommer som en överraskning för privilegierade européer, men alla afrikaner vill verkligen inte flytta till Europa och leva som arbetslösa andra klassens medborgare. En del är faktiskt djävligt nöjda med att leva i ett sammanhang där de trivs, har vänner, familj, jobb och livsglädje. Trots det finns det de som vill resa, se världen, möta människor från andra länder och kulturer och bara uppleva annat precis som vem som helst av oss andra. Det var därför det kom som en fullkomligt total överraskning för mig att den svenska ambassaden avslog min kenyanska väns visumansökan den här sommaren. Vi hade planerat en sommar i Sverige tillsammans och jag skulle återgälda all den gästfrihet han visat mig i Kenya genom att gå på svenskt prinsbröllop, skåda runstenar och gå på barockopera. Därför blev jag synnerligen generad då svenska ambassaden avslår hans visumansökan med att "han är ung och singel". Som om det vore ett brott. Som om det riktiga brottet; att han är svart och afrikan, inte lyser igenom det avslaget med neonbokstäver.
Pinsamt! Pinsamt, är det!
Tänk om svenska tonåringar som vill gå igenom den svenska initieringsriten "jorden-runt-resa" skulle få ett nej på sina visumansökningar för att de är unga och singlar och kanske råkar hitta sig själva och kärleken på vägen, förälskar sig i Sydney eller filippinska djungeln eller Sydamerikas välbyggda grabbar? Vilket ypperligt privilegierat utrop av indignation vi skulle låta komma ur oss?! Inte resa? Resa som är en sån mänsklig rättighet!?
Den som trodde vi levde i en jämlik värld där alla medborgare är lika mycket värda?
HA! Kliv ner från den privilegierade tronen och strosa bland de andra medborgarna ett tag. Det kan hända att du välkomnas med värme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar