Ickevardag och mindfullness

Kenya är ett fantastiskt vackert land; från öken i norr till bergslandskap i söder, vita stränder i öst och regnskog i väst. Däremellan savann, odlingslandskap, théplantager, byar, kåkstäder och städer. Även ute i ingenstans finns små byskolor, kyrkor i alla gudsinriktningar, små plåtskjul som säljer Coca Cola och mobiltelefontimmar och överallt är det damm, damm och åter damm.
I bebodda områden vinglar fyllon bland åsnor och fårhjodar med små fåraherdar i 5-10-årsåldern. Folk bär en massa; vedpinnar, vatten, barn och bananer; ofta på huvudet, varför bär vi inte saker på huvudet i västvärlden?
I icke bebodda områden ser landet mer genuint ut som i National Geographic: Klassiskt formade acaciaträd, torka och röd jord, och så en och annan zebra eller babian som ger lite wildlife åt tillvaron.
Till detta sträcker sig stora, sagolika nationalparker med fascinerande djur och landskap av närmast mytisk karaktär. Vi far på helgsafaris och låter kameran fånga nya djur varje gång. Och det är en nästan berusande känsla!!!
Och även om Sverige också är vackert i alla sina skrudar; vinter som sommar, vår som höst, så är dettta något helt annat, något så mycket mer ovardag.
Det är en oerhörd ynnest att få vara här och uppleva detta. Det finns nåt oerhört lugnande i denna ickevardag, Så mycket lättare att finna mindfullness genom nya ögon i nya världar.
Och jag njuter av det.
Kanske är det detta som är lycka.

Logopedprogramsplanering

Men Logopedprogrammet då, undrar vän av ordning? Här åker människan till Kenya för att göra stordåd i logopedins namn och sedan hör man inte ens ett othorhinolaryngologiskt knyst från henne? Ja ni. Jag önskar jag kunde säga att det går finfint men sannast är att det går trögtrögt.
Jag är inget organisatoriskt geni och när varje dokument kräver telefonsamtal och artighetsfraser och hitta rätt person och leta rätt på nån som har utskrifträtt och andra bökigheter då blir saker tungjobbat.
Som utbildningsplanen som jag håller på att fixa till: Ingenstans kan någon säga hur många poäng en termin ska bestå i, om det finns institutionskrav på kurser som måste ingå i masterprogram, om hur lång eller kort en kurs måste/får vara, etc. Olika människor ger olika besked och papper man får tag på som ger en del svar är odaterade och ingen vet var datorfilen till det finns så om man vill ha med text därifrån får man skriva av. Har försökt att OCR-scanna men papprena är tummade och smutsiga och nötta.
Vilket inte är märkligt med tanke på universitetets arkivsystem (se bild).
Men jag har pratat med folk och suttit i möten och knepat och knåpat för att kompromissa mellan önskemål och krav och slutligen fått ihop ett förslag som ska ut på remiss till kliniker och avdelningsfolk för att sedan boka tid med Senaten (institutionsstyrelsen?) som fattar alla beslut. Min förhoppning är att vi ska få klartecken att köra till hösten. Men det är nog lite naivt...

Jullovssemester

Över jul och nyår unnar vi oss badsemester vid Tanga längs Tanzanianska kusten. Saltdrypande dopp, mangroveträd, korallrev, och fantastiskt färsk seafood som vi gick ner och köpte av fiskarna nere på stranden. Havsvarelser, knappast av denna värld, i lila, rosa och turkosa färger.
Området är oexploaterat och genuint vilket innebär dagslånga elavbrott; färggranna grodor i toalett, vask och golvbrunnar, läbbiga skräckfilmsinsekter som sticker gaddarna i en och en husvärd vars enda språklighet är av kiswahilisk natur. Vi bor avskilt vid stranden och hyr halvdana bilar av hyresvärden för att transportera oss.
På den lokala marknaden köper vi frukt vi inte ens vet namnet på och vi gör utflyker och tittar på cashewnötträd, cocospalmklättring och vattenmelonodlingar.
Havet är varmt och vågorna vackra och när tidvattnet dragit strandlinjen långt, långt bort kan man promenera ut till korallrevet och spana på färggranna sjöormar, spretiga sjöborrar och ståtliga sjöstjärnor i rött och grönt.
Snart nog är semestern över och vi måste återvända till vår overkliga verklighet. Vilket är ett äventyr i sig.
Under julhelgen har fler dödsolyckor skett med bussar på Kenyanska vägar så nu har regeringen resolut förbjudit nattlig busstrafik med följden att dagstrafiken måste svälja dubbla mängden passagerare. I den röran for vi hem.
Till ny skola, till 420 tentor och 80 uppsatser. Med smaken av salt i håret.