Clubbing - bortom komfortzonens gränser.

Nu ska vi ut på en resa.

Den går till den afrikanska djungeln. Inte den där gröna, frodiga djungeln med lianer och långsvansade apor, utan den kenyanska asfaltdjungeln; mörka trappor ner till mörka klubbar där folk är djur på ett synnerligen reproduktivt sätt. Här bär folk muskorta kjolar och tajta skjortor, push ups och tajta jeans med skrevkonturer som får ögonen att trilla ut.
Här får du nyp i rumpan och ett kläm på tutten where ever you go.
Ja det här är en resa många mil bort från min komfortzon…

Och ändå i trygga händer. Vännen med fashionögonen vid min sida, men också med ögonen som ser vem jag är och när livet blir för jobbigt och kroppen för påtaglig. Uppmärksam och fin.
Vilket behövs när man ger sig ut på resor dit man aldrig varit.

Jag förstår inte hur man kan kalla svenskar jordens sexigaste folk??!
Vi pryda nordbor med stela kroppar, blekfeta hud och kroppslighet värdiga ett styrelserum. Här på dansgolvet är folk sexiga på ett så rått sätt att jag känner hur min vithet antar lätt rosa toner. Här ser man sexposer som porrfilmsproducenter har att lära sig av.  Och trots att jag på intet sätt är särskilt känslig för det sexuella så finns det rörelser som jag tänker mig passar i ett sovrum och andra som passar publikt. Och tanken slår mig att folk som kan dansa så här väl knappast kan vara mycket mindre fysiska i sängen? För här finns allt man behöver lära sig för att göra ett gott hantverk under lakanen hemmavid… ;-)
If you go black, you’ll never go back…

Så thank god (eller hans motsats) för de booty pops-övningar jag i all ensamhet företagit mig i mitt sovrum för att få rumpfettet att ta lite mer muskelösa former. För dans, mina vänner vet ni inte vad det är förrän ni varit i sådana hålor där vi höll till denna natt.

Och det är inte utan att man saknar maken, hans skrev och hans skills när man beger sig hemåt på morgonkvisten!!!

Jag tänker på det Kenya jag ser om dagarna. Det bigotta, svavelosreligiösa och dess kontrast till nattens osande sexuella uppenbarelser och jag får faktiskt inte ihop det.
Och det kanske är just det som är Kenyas charm. Att man inte får ihop det.

Liten film för övning om ni vill med till clubben nästa gång.