Exilhögtidsfirande.

De firar verkligen inte mycket här i Kenya.
De har sin nationaldag som de firar med lite militärparad men folk i gemen är mest hemma och tycker det är skönt att vara lediga. Jul och påsk är givna högtider som mest präglas av de predikningar som sker i kyrkorna. Men folk i gemen är mest hemma och tycker det är skönt att vara lediga. Inte heller födelsedagar är något man direkt firar.
Det är i ett sådant vacuum från festligheter som jag blir extremt exilhögtidsfirande!!
Så när det nu var dags för påsk drog jag till med hela baletten. Jag ansiktsmålade små påskharar.
Jag fyllde plastmuggar med godis och gömde utanför dörren. Barnen målade ägg.
Och jag bjöd på en sprakande trerätters påskmiddag:
Förrätt: Seafood-canapés  med senapssill, rökt lax, ägg, Kalles kaviar och rökta ostron.

Varmrätt: Grillat lammlägg med vitlökschampinjoner, en gudomligt krämig örtsås och salviapotatis i ugn.
Efterrätt: Påsktårta med choklad och mandelmassefigurer.

Och det var banne mig den godaste påskmiddag jag presterat! Gästerna, från Kenya och Uganda åt t.o.m sillen med god aptit, men det kan bero på att jag varnat dem innerligt för den hemskheten så de hade nog förväntat sig något mycket värre.
Och så var påsken över och Valborg hägrar... Hur ska man exilhögtidsfira då?
Ta en sup för kungen?