Flickors utbildning

Idag hade jag ett jätteintressant samtal med en sociologidoktorand från Tanzania om hennes avhandlingsprojekt. Hon skulle presentera sitt projektförlag på ett seminarium nästa vecka och var mycket engagerad. När hon förstod att jag var senior undrade hon vad jag trodde om hennes projekt.
Avhandlingen skulle handla om flickors utbildning och dess effekt på samhället.
Jag sa att jag tyckte att det var ett viktigt och intressant ämne men att det nog var viktigt att kolla hur området beforskats förut för att se till att detta projekt tillför ny kunskap. Att det är viktigt att finna "The Gap" och låta ens avhandling fylla det hålrummet. Och så undrade jag om hon funnit något hålrum.
Jodå, det hade hon. Hon skulle undersöka de negativa konsekvenserna av flickors utbildning.
...
.......
Ehrm ... Negativa (SIC!)
De är många.
Och kvinnan kunde agiterat räkna upp dem: Senare barnafödande, många ensamstående mammor, gamla kulturella roller som dör ut, drogberoende och arbetslösa män, våldsutvecklingen i samhället och minskad religiositet.

Jag erkänner att jag blev stum för ett ögonblick. Eller kanske två.
Det ligger säkert nåt i det. Med kvinnor äntrandes arbetsmarknaden finns inte behov att anställa knarkande män, Om knarkande arbetslösa män är det enda äktenskapsmarknaden har att bjuda är det inte konstigt att välutbildade kvinnor väljer att vänta med barn eller skiter i fasta relationer. De gamla ojämlika strukturerna i de gamla stammarna kanske förtjänar utdöende. Och det är säkert så att ett sånt hot mot det patriarkala samhället kan kännas som ett hot mot vissa män som då tar till våld i frustration. Och jo, utbildade samhällen tenderar att tappa sin Gudstro och istället förstå sin värld.
Men ändå...

Jag sa inget. Bara att det var en ovanlig twist som nog hade sitt hål att fylla. Och att forskning väl också bör få vara lite provokativ.

Malindi - Little Italy

Hela familjen inklusive barnens mormoder var på plats i Kenya och efter julfirandet unnade vi oss lite jullovssemester. Seychellerna och Moçambique fanns bland de planerade målen, men tillslut hamnade vi i Malindi, en liten stad vid kenyanska kusten, ungefär så långt norrut man vågar sig som vit för att inte få huvudet avhugget av arga islamister eller barnen kidnappade av somaliska sjörövare.
Resan dit gick via matatu till Nairobi följt av tåg till Mombasa och ny mataturesa slutligen till Malindi. Tåget var en museiklenod från 60-talet och spåren en nostalgisk företeelse från tidig engelsk kolonialtid. Rälsläggningen i början av 1900-talet tog många människoliv och 100 av de mest spektakulära dödsfallen stod "de människoätande lejonen från Tsavo" för. Det var två lejonhannar som gäckade spårläggarna i det område som numera är Tsavo Nationalpark.
Vad problemen består av nu är en dåligt underhållen maskinpark och ålderstigen räls. Så elva timmar sent, tidigt på morgonen istället för tidigt på kvällen avgick tåget från Nairobi station. Två timmar senare serverades engelsk frukost på vita dukar i restaurangvagnen.
Resan var varm och svettig och rätt sömndrucken, men gick genom vackert landskap och bjöd på både elefant och zebror. Vissa sträckor klarade tågsettet bara en hastighet på 30km/h så när vi anlände slutstationen var vi 16 timmar sen, istället för vettig morgontid anlände vi stationen i Mombasa strax efter midnatt.
Men slutligen anlände vi till Malindi. Staden kallas i folkmun för Little Italy och platsen är onekligen ett märkligt fenomen med mängder av italienska restauranger, skyltar, turistmaterial och menyer på italienska, en inhemsk befolkning som lärt sig en försvarlig mängd italienska och en mängd åretruntboende italienare som knappt kan ett ord engelska (än mindre kiswahili). Under den ekonomiska krisen på 80-talet översvämmades staden av italienare som önskade leva billigt och en del ljusskyggt maffiafolk som önskade valuta för sina investeringar. Så här byggdes äckligt stora villor, restauranger och lyxhotell och i 30 år har staden haft sin storhetstid. Nu har Italien åter drabbats av lågkonjunktur och medelklassen har inte längre råd att fara på Afrikasemester. Det har Malindi dock inte riktigt fattat ännu. Här serveras bufféer som om hotellen är fullbelagda och här fann vi fler högklassiga italienska restauranger än vi gjorde på vår resa i Italien för några år sedan. Och i ett land som Kenya där god glass annars bara går att uppamma i huvudstaden var det fantastisk att få sig lite sorbet till livs.
Så vi hade soliga, glada, lata dagar med varma bad, fina stränder, god mat och hastig solbränna.
Och vill ni ha heta restaurangtips så äter ni på La Malindina, med The Old Man And The Sea på god andraplats. Säga vad man vill om italienare (och det fanns det taxiförare som gjorde ljudligt), men mat,  det kan dom!!
Bor gör ni så långt söderut i stan som möjligt så ni undviker flodutloppet som fyller vågorna med lervälling.
Transport sker med tuktuk om ni kommer i grupp, eller motorcykel om ni är själva. Gör en extra ögoncheck och sniff av föraren så undviker ni de värsta kat-tuggarna och haschreggaetomtarna.
Happy vacation!!!!