Flickors utbildning

Idag hade jag ett jätteintressant samtal med en sociologidoktorand från Tanzania om hennes avhandlingsprojekt. Hon skulle presentera sitt projektförlag på ett seminarium nästa vecka och var mycket engagerad. När hon förstod att jag var senior undrade hon vad jag trodde om hennes projekt.
Avhandlingen skulle handla om flickors utbildning och dess effekt på samhället.
Jag sa att jag tyckte att det var ett viktigt och intressant ämne men att det nog var viktigt att kolla hur området beforskats förut för att se till att detta projekt tillför ny kunskap. Att det är viktigt att finna "The Gap" och låta ens avhandling fylla det hålrummet. Och så undrade jag om hon funnit något hålrum.
Jodå, det hade hon. Hon skulle undersöka de negativa konsekvenserna av flickors utbildning.
...
.......
Ehrm ... Negativa (SIC!)
De är många.
Och kvinnan kunde agiterat räkna upp dem: Senare barnafödande, många ensamstående mammor, gamla kulturella roller som dör ut, drogberoende och arbetslösa män, våldsutvecklingen i samhället och minskad religiositet.

Jag erkänner att jag blev stum för ett ögonblick. Eller kanske två.
Det ligger säkert nåt i det. Med kvinnor äntrandes arbetsmarknaden finns inte behov att anställa knarkande män, Om knarkande arbetslösa män är det enda äktenskapsmarknaden har att bjuda är det inte konstigt att välutbildade kvinnor väljer att vänta med barn eller skiter i fasta relationer. De gamla ojämlika strukturerna i de gamla stammarna kanske förtjänar utdöende. Och det är säkert så att ett sånt hot mot det patriarkala samhället kan kännas som ett hot mot vissa män som då tar till våld i frustration. Och jo, utbildade samhällen tenderar att tappa sin Gudstro och istället förstå sin värld.
Men ändå...

Jag sa inget. Bara att det var en ovanlig twist som nog hade sitt hål att fylla. Och att forskning väl också bör få vara lite provokativ.