Hela familjen inklusive barnens mormoder var på plats i Kenya och efter julfirandet unnade vi oss lite jullovssemester. Seychellerna och Moçambique fanns bland de planerade målen, men tillslut hamnade vi i Malindi, en liten stad vid kenyanska kusten, ungefär så långt norrut man vågar sig som vit för att inte få huvudet avhugget av arga islamister eller barnen kidnappade av somaliska sjörövare.
Resan dit gick via matatu till Nairobi följt av tåg till Mombasa och ny mataturesa slutligen till Malindi. Tåget var en museiklenod från 60-talet och spåren en nostalgisk företeelse från tidig engelsk kolonialtid. Rälsläggningen i början av 1900-talet tog många människoliv och 100 av de mest spektakulära dödsfallen stod "de människoätande lejonen från Tsavo" för. Det var två lejonhannar som gäckade spårläggarna i det område som numera är Tsavo Nationalpark.
Vad problemen består av nu är en dåligt underhållen maskinpark och ålderstigen räls. Så elva timmar sent, tidigt på morgonen istället för tidigt på kvällen avgick tåget från Nairobi station. Två timmar senare serverades engelsk frukost på vita dukar i restaurangvagnen.
Resan var varm och svettig och rätt sömndrucken, men gick genom vackert landskap och bjöd på både elefant och zebror. Vissa sträckor klarade tågsettet bara en hastighet på 30km/h så när vi anlände slutstationen var vi 16 timmar sen, istället för vettig morgontid anlände vi stationen i Mombasa strax efter midnatt.
Men slutligen anlände vi till Malindi. Staden kallas i folkmun för Little Italy och platsen är onekligen ett märkligt fenomen med mängder av italienska restauranger, skyltar, turistmaterial och menyer på italienska, en inhemsk befolkning som lärt sig en försvarlig mängd italienska och en mängd åretruntboende italienare som knappt kan ett ord engelska (än mindre kiswahili). Under den ekonomiska krisen på 80-talet översvämmades staden av italienare som önskade leva billigt och en del ljusskyggt maffiafolk som önskade valuta för sina investeringar. Så här byggdes äckligt stora villor, restauranger och lyxhotell och i 30 år har staden haft sin storhetstid. Nu har Italien åter drabbats av lågkonjunktur och medelklassen har inte längre råd att fara på Afrikasemester. Det har Malindi dock inte riktigt fattat ännu. Här serveras bufféer som om hotellen är fullbelagda och här fann vi fler högklassiga italienska restauranger än vi gjorde på vår resa i Italien för några år sedan. Och i ett land som Kenya där god glass annars bara går att uppamma i huvudstaden var det fantastisk att få sig lite sorbet till livs.
Så vi hade soliga, glada, lata dagar med varma bad, fina stränder, god mat och hastig solbränna.
Och vill ni ha heta restaurangtips så äter ni på La Malindina, med The Old Man And The Sea på god andraplats. Säga vad man vill om italienare (och det fanns det taxiförare som gjorde ljudligt), men mat, det kan dom!!
Bor gör ni så långt söderut i stan som möjligt så ni undviker flodutloppet som fyller vågorna med lervälling.
Transport sker med tuktuk om ni kommer i grupp, eller motorcykel om ni är själva. Gör en extra ögoncheck och sniff av föraren så undviker ni de värsta kat-tuggarna och haschreggaetomtarna.
Happy vacation!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar