söndag 13 april 2014

White party

Livet är synnerligen en bergådalbana.
I sviterna efter rånet, med ringar av sömnlösheten under ögonen såg jag sedan morgonsolen stiga åter. Och livet tog ju inte slut, världen hade inte gått under och jag kommer givetvis att klara det här också. Ibisen putsade sina fjädrar i morgondimman och Afrika låg åter där, vackert på ett skört och skadat sätt.
Efter att ha ägnat morgonen åt att ha lekt den afrikanska leken stå-i-kö-för-ingenting-och-prata-myndighetsfolk-och-hänvisas-till-någon-annan beslöt jag mig för att fullkomligt släppa gårdagens tjyverier och ta tag i det senare, någon annan dag när jag fått energi. Då tar jag tag i den specificerade polisanmälan och att försöka få tag i en telefon och internet och annat sånt som måste fixas när några arslen bryter sig in i sitt liv.

Så sedan ägnade vi dagen åt att göra oss klara för decenniets födelsedagsparty.
Vännen, han med fashionögonen, ställde tillsammans med bästa väninnan till med ett white-party där alla var fashionabelt vitklädda. Idel svarta människor klädda i vitt; de är så dazzling snygga att man tappar andan! Folk i bästa vitstassen som i värsta fashionshowen på klackar höga som blyertspennor. Tjusiga intill minsta accessoar.


Senast han firade sin födelsedag, vilket de flesta inte gör här nere, var han 1, nu 27 och det finns ju några missade dagar att kompensera för...
Vi hade laddat med världens grillparty; get, kanin, korv och grönsaker av massa slag. Jag tog eftermiddagen åt att marinera kött och svamp och lyckades faktiskt komma i festmode till kvällen. Och jag bakade en tårta som blev fullkomligt FABULOUS och som folk kom fram och skakade hand p.g.a. och undrade när jag skulle öppna tårtshop?


Jag fick ansiktsmåla både barn och vuxna och de bar sina kreationer med stil och finess. Och jag dansade lite till musiken som dundrade ut över compounden och lyckades faktiskt känna partystämning på mitt alldeles egna småstörda sätt.
Och sedan skulle gänget ut och klubba, så unga och snygga de nu är. Och hur långt det nu än är från min comfort zone så bestämde jag mig för att hänga på ut i den kenyanska lördagsfestnatten…
Men se DET god vänner är en HELT annan historia…

1 kommentar:

  1. WOW! Det var annat än min kladdkaka med svettig get som skulle vara zebra...

    SvaraRadera