Nu börjar ett nytt år. Det är så det känns för oss universitetslärare. Att året börjar till höstterminen. Nystarter, nya kurser, nya studenter, nya försök.
Denna höst är sannerligen och synnerligen ett nytt år. I september börjar jag mitt liv som kenyan på riktigt. Utan support från Sverige, som frilansande disputerad logoped kommer jag i höst att vara programansvarig för det nya masterprogrammet i logopedi som faktiskt, verkligen, äntligen på riktigt startar vid Moi University, Eldoret, efter två års förberedelser. Linköpings universitet har beslutat att sluta stödja projektet så nu styr jag den här skutan helt själv.
Men vi har sökande studenter och ett program som verkligen har premiär i september trots mina långtgående tvivel efter mycket byråkratiskt strul. Och jag ska förutom programansvar rådda fyra delkurser själv sedan min kenyanska kliniska lingvistkollega tröttnat på Moi University's hantering och flyttat till Nairobi där det är lite ordning på grejer.
Från 1:a september lever jag på min kenyanska universitetslärarlön på 9000 kr i månaden, har skolavgifter på runt 9000 kr per termin och en hyra på 3000 kr i månaden.
Men jag har fantastiska studenter som sökande till programmet: bland annat en öra- näsa- halskirurg med teckenspråkskunskaper och en speciallärare med inriktning mot utvecklingsstörning och alternativ kommunikation.
Det här blir en häftig resa!!
Voluntärvilliga logopeder som kan föreläsa om röst, stamning, och dysartri som vill hänga med på äventyret nästa termin är hjärtligt välkomna! Här erbjuds boende och liten kenyansk lön som förmodligen betalas ut om två år. Resekostnad får ni tigga till er på annat håll.
Jungfrueliga logopediska kramar från Moi University inför programmets första termin!!
måndag 24 augusti 2015
Nytt år!
fredag 19 september 2014
Tröghet för kvalitet?
Den här trögheten som finns i människor och system, den här segheten som stoppar saker från att hända, jag förstår att den har ett evolutionärt syfte, men dess specifika storhet går mig förbi??!
Kanske ger det tid för eftertanke och kvalitet. Kanske är det bara bullshit.
Det är september och givetvis har vi inte startat något logopedprogram.
Dekanusen som jag ägnat ett år åt att bearbeta är utbytt. Den kvalitetsansvarige som jag presenterat programmet för har befordrats och en ny på plats vill själv se utbildningsplanen igen.
Jag misströstar och tackar ja till annan undervisning. Så under höstterminen ska jag återigen undervisa förstaårseleverna i akademiskt skrivande. Dessutom ska jag lära masterstudenterna klinisk användning av fonologi och fonetik.
Men det mest fascinerande blir att undervisa lingvistikdoktoranderna i forskningsmetodik och i artikelskrivande. Därtill bihandleder jag en doktorsavhandling.
Så hösten är full av nya intryck och utmaningar även om logopedin lyser med sin frånvaro.
Dock ska jag svälja det sura äpplet och ta tag i saker igen, sen, när kvalitetskommittén skickat tillbaks planen. Sen.
fredag 4 juli 2014
Logoped, logoped, logoped, logoped.
Det är ju ändå därför jag är här: För att starta Kenyas första logopedutbildning. Och ja, "logopedutbildning" räknas som ett ord med logoped i, för svenskan är inte ett särskrivningsspråk.
För att kunna få ihop en logopedutbildning krävs det en massa olika saker. En utbildningsplan inom logopedi är första anhalt. Denna bör ha en standard i linje med Europeiska IALP's guidelines och NetQues benchmarkstandard. Vi har också sneglat på amerikanska ASHA's Curriculum för Academic and Clinical Education i logopedi. I idealfallet bör det finnas någon slags statlig lag eller dylikt som skyddar yrkestiteln och sätter viss standard på utbildningen, men detta saknas så vitt jag vet i Östafrika. Åtminstone för logopeder.
Den utbildningsplan som för tillfället föreligger (utan att ha godkänts i samtliga universitetsinstanser) kan du studera längst ner i bloggen. Den innehåller ett ambitiöst kursutbud på masternivå som snickrats ihop inom de yttersta gränserna för vad de lokala förordningarna rekommenderar vad gäller antal kurser, kurspoäng och undervisningstimmar.
Inom utbildningsplanen har kursplaner för varje kurs utvecklats, kursinnehåll ner till förslag på examinationer och litteraturrekommendationer har ställts samman och allt som allt har varje tänkbart hörn av logopedin försökt tillgodoses lite grand i alla fall.
I skrivandets stund hoppas jag på att institutionen tar sitt förnuft tillfånga och anställer en klinisk lingvist som logopedprogramsansvarig. Och i min dator ligger ett embryo till reklamutskick för den nya logopedutbildningen.
På ett synnerligen skakigt vis är vi redo att ta emot logopedstudenter till hösten om allting mot förmodan går vägen i alla instanser. Och sedan blir världen ett logopedförsett land rikare. Inte illa, inte alls illa.
onsdag 2 juli 2014
Byråkrati: civilisationens bräckligaste kostym.
Något av det märkligaste kulturen gett oss är denna bräckliga kostym av civilisation som vi skräddat oss bestående av beslut och instanser och arbetsgrupper och byråkrati och papper och stämplar, rapporter och godkännanden. Jag förstår mig inte på det. Jag säger inte att det är något speciellt för Kenya, jag tänker att det är rätt universellt, detta behov av att formalisera bott den mänskliga kreativiteten. För hur skulle det se ut om folk gick till handling hela tiden? Fullkomligt anarkistiskt.
Men när man just vill ha saker gjort är det mördande kvävande att vänta och hitta rätta vägarna vilket jag snart ägnat ett år åt.
Jag är ju här för att få igång Kenyas första logopedutbildning. Vi ligger fortfarande bra före amerikanerna som skulle startat utbildning i Nairobi men sitter hemma i Staterna och skiter knäck p.g.a terrorister. Här i bergen tar vi det lite lugnare. Och lunkar framåt med vår planering. Jag jobbar primärt med fyra saker:
1. Få ihop en utbildning/utbildningsplan som godkänns av alla: Head of Department, Dean, Quality Assurance, Vice Chancellor, Senate.
2. Fixa material och utrustning.
3. Se till att vi anställer så vi har personalstyrka.
4. Snickrar ihop ett praktikpaket som kan funka.
När jag i dagarna försiktigt frågade min institutionschef när han trodde det var realistiskt att vi körde igång sa han helcoolt: September...
Så det är det vi jobbar mot. Trots att det tagit fyra månader för dem att inte lyckas anställa en kollega till mig som kommer vara ansvarig för programmet. En disputerad lingvist: det närmaste en inhemsk disputerad logoped vi kommer här. Honom vill vi ha!!!!
Men det finns en lista på anställda och den är full så man kan inte anställa fler ännu. Först måste man stryka utflyttade och pensionerade och andra "spökanställda" som kanske får lön men inte finns, är döda eller nån annanstans, från listan. Utan att råka stryka folk som faktiskt jobbar här; ett delikat problem. Under tiden vill folk försörja din familj och kan inte vänta i evighet.
Men planen är att snart kunna göra reklam för programmet och starta i September. Om vindarna vill och byråkraterna blir killade på rätt mage.
Wish us luck!!! We'll need it.
torsdag 6 februari 2014
TITELITUT!
Idag har jag hållit min stora presentation av det kommande kenyanska logopedprogrammet för Head of Department, Dean, Professors och andra högdjur.
Det riktigt sjunger av titlar i huvudet. Lite TITELITUT faktiskt!
Nåväl; det gick finfint!! :-D
Fick massa bra feedback och ska in med reviderad utbildningsplan till dekanus inom två veckor. Vi har förhoppningsvis funnit en form som kan godkännas av kommittéer och nämnder i nästa vända.
Så kanske att allt jobb bär frukt?
Söt frukt, som kenyanska solmogna mangos!!
Presentationen var ett skönt klimax i en kaotisk livssituation där immigrationsmyndigheten meddelat att vi har två veckor kvar i landet och att de inte kommer att förlänga det visum vi har.
Vi behöver ju ett "working permit" för att stanna här påpekar de.
Nämen???!! Som om vi inte visste det? Som om vi inte sökt arbetstillstånd för över 5 månader sen!!? Som om det inte är immigrationsmyndigheten själv som ska ge oss de där tillstånden.
Hur svårt kan det vara egentligen? Istället för att ge arbetstillstånd till mutande kinesiska tjuvskyttar och somaliska terrorister, skulle de kunna lyfta luren, konfirmera från min dekanus att jag är en "ovärderlig, outbytbar internationell resurs" och sen stämpla mitt djävla pass?
Hur lång tid kan det ta? 20 minuter?
Så nu har jag försett mig själv med ett riktigt fint brev från min dekanus, med underskrift och brevhuvud och stämplar och titlar (TITELITUT!) att skicka med till immigrationsmyndigheten. Håller tummarna att titlarna håller och hoppas på att inte behöva åka hem till Sverige för en tillfällig ovälkommen semester i slutet av februari.
Om inte det funkar ses vi på en krog nära er alldeles alldeles snart!
onsdag 8 januari 2014
Logopedprogramsplanering
Men Logopedprogrammet då, undrar vän av ordning? Här åker människan till Kenya för att göra stordåd i logopedins namn och sedan hör man inte ens ett othorhinolaryngologiskt knyst från henne? Ja ni. Jag önskar jag kunde säga att det går finfint men sannast är att det går trögtrögt.
Jag är inget organisatoriskt geni och när varje dokument kräver telefonsamtal och artighetsfraser och hitta rätt person och leta rätt på nån som har utskrifträtt och andra bökigheter då blir saker tungjobbat.
Som utbildningsplanen som jag håller på att fixa till: Ingenstans kan någon säga hur många poäng en termin ska bestå i, om det finns institutionskrav på kurser som måste ingå i masterprogram, om hur lång eller kort en kurs måste/får vara, etc. Olika människor ger olika besked och papper man får tag på som ger en del svar är odaterade och ingen vet var datorfilen till det finns så om man vill ha med text därifrån får man skriva av. Har försökt att OCR-scanna men papprena är tummade och smutsiga och nötta.
Vilket inte är märkligt med tanke på universitetets arkivsystem (se bild).
Men jag har pratat med folk och suttit i möten och knepat och knåpat för att kompromissa mellan önskemål och krav och slutligen fått ihop ett förslag som ska ut på remiss till kliniker och avdelningsfolk för att sedan boka tid med Senaten (institutionsstyrelsen?) som fattar alla beslut. Min förhoppning är att vi ska få klartecken att köra till hösten. Men det är nog lite naivt...
