Tröghet för kvalitet?

Den här trögheten som finns i människor och system, den här segheten som stoppar saker från att hända, jag förstår att den har ett evolutionärt syfte, men dess specifika storhet går mig förbi??!
Kanske ger det tid för eftertanke och kvalitet. Kanske är det bara bullshit.
Det är september och givetvis har vi inte startat något logopedprogram.
Dekanusen som jag ägnat ett år åt att bearbeta är utbytt. Den kvalitetsansvarige som jag presenterat programmet för har befordrats och en ny på plats vill själv se utbildningsplanen igen.
Jag misströstar och tackar ja till annan undervisning. Så under höstterminen ska jag återigen undervisa förstaårseleverna i akademiskt skrivande. Dessutom ska jag lära masterstudenterna klinisk användning av fonologi och fonetik.
Men det mest fascinerande blir att undervisa lingvistikdoktoranderna i forskningsmetodik och i artikelskrivande. Därtill bihandleder jag en doktorsavhandling.
Så hösten är full av nya intryck och utmaningar även om logopedin lyser med sin frånvaro.
Dock ska jag svälja det sura äpplet och ta tag i saker igen, sen, när kvalitetskommittén skickat tillbaks planen. Sen.