Det blåser onda vindar.

I Ryssland misshandlas unga människor med polisens goda minne av den enda anledning att de älskar.
I Uganda stiftas lagar i moralens namn så långt ifrån medmänsklighet och mänskliga rättigheter att flera regeringar, inklusive Sveriges, faktiskt redan stuvat om riktningen på sina bistånd. I den nya lagen finns förutom långa fängelsestraff för homosexualitet också en angiveriparagraf som kräver att folk anmäler homosexuella i sin närhet. Och detta för ett brott utan något offer.
Lagförändringarna sker efter starka religösa påtryckningar. Detta i ett Afrika där många av västvärldens värsta kristna avarter tillåts härja fritt och exempelvis hindra arbetet med att minska ungdomsgraviditeter och spridningen av AIDS genom preventivmedelsrådgivning,
Det sker onekligen mycket gott i kristendomens namn här nere; sjukhus, skolor och vattenprojekt, barnhem och kvinnogrupper. Men moralpredikandet och den osande hatpropagandan; den stundvis helt chockerande bristen på kärlek inför nästan är fullkomligt skräckslaget skrämmande.
Situationen i Kenya är inte lika hopplös för homosexuella. Visserligen finns redan ett lagutrymme som möjliggör fängelsestraff, men i praktiken utdöms inga straff. Det går att vara homosexuell, men det är väl inte så att man vajar regnbågsflaggan högt...
Det är svårt att veta hur man som enskild individ ska kunna bidra till en förändring av ett sånt samhälle. Praktisk politisk handling tycker jag är svårt.
Kanske vi drar vårt lilla barr till stacken genom att umgås med och hyra ut rum till öppet homosexuella? Kanske det är okej som politisk handling att bara gilla dem man gillar!...