torsdag 31 juli 2014

Aga i Kenyaland.

Så lilltjejen kom hem för några veckor sen och slogs med en pinne. Jag frågade vad hon höll på med och hon upprepade mantrat "Dåligt uppförande" (Bad manners!). Jag frågade ut henne om saken och det visade sig att hon fått stryk (I was caned!) av Teacher Rose i skolan. Jag blev HELTOKIG.
På Rädda Barnens världskarta över länder som förbjudit barnaga (se nedan) finns Kenya med som en rätt ensam sorglig ö i Östafrika. Men som de flesta lagar i det här landet verkar den mest ses som en rekommendation och nåt som man kan ta till om "något går till överdrift". Så barn slås varje dag. Hemma och i skolan. På sjukhuset finns ett särskilt rum för barnmisshandelsfall (SIC!)
Jag har diskuterat saken animerat med folk mer än en gång. Det gör mig oerhört upprörd när folk slår barn. Och faktum är ju att det inte har någon annan effekt än att man gör ungar rädda. Eftersom standardscenariot är att de vuxna aldrig förklarar vad barnen gjort fel, varför det är fel och vad de bör göra istället så gör barnen om samma saker igen och igen.
Och barnen är inte lydigare här. Möjligen lite mer ögontjänare.
Nåväl, lilldotra visste dock mycket väl vad hon gjort fel: -Sit down!! skrek hon och slog mig med käppen.
Vi talar om en tvååring som fyller tre i september. Som med glädje sjunger sitt ABC, kämpar med färger och siffror, intensivt sjunger sina Jesushymner och vickar läraktigt på höfterna när hon hör dansvänlig musik. En tvååring som med gott språköra parallell-lär sig svenska, kiswahili och engelska och talar de tre språken hyggligt flytande.
Hon är ett år yngre än klasskamraterna men klarar sig fint. Fast spring i benen och myror i småbyxorna är det. Och hon är så liten och ömtålig, som alla barn är och bör respekteras för.
Men Teacher Rose är också lilldotras favvislärare och kompetenta lärare växer inte på träd så jag ville inte ställa till nåt i ett land där arbetsrätten minst sagt är utvecklingsbar.
Medelvägen blev att berätta för vännen som jobbar som administratör på skolan. Han kontaktade fröken Rose och berättade om min upprördhet och att hon inte fick slå mitt barn.
Problem solved..
Igår kontaktades vännen av en av skolans mellanchefer. Ryktet sa att vännen rekommenderat "en vit kvinna" (skolans enda vita förälder, och hans hyresvärd) att inte rapportera övergreppet och detta sågs inte med blida ögon. Särskilt inte som mellanchefens egna dotter nu fått stryk av samma lärare...
Idag har jag haft ett eget snack med Teacher Rose. Det var ett bra samtal. Jag hoppas att det gör skillnad. Rapportera saker till mellanchefer har aldrig gjort någon lycklig.
Men det har inte heller stryk.
...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar